Mahabharata - Udyoga Parva (महाभारत - उद्योगपर्वम्)
05.104
गालवचरितम्
gālavacaritam
[गालवचरितम् (gālavacaritam) - the story of Gālava;]
The story of Gālava.
जनमेजय उवाच॥
janamējaya uvāca॥
[जनमेजय (janamējaya) - Janamejaya; उवाच (uvāca) - said;]
Janamejaya said:
अनर्थे जातनिर्बन्धं परार्थे लोभमोहितम्। अनार्यकेष्वभिरतं मरणे कृतनिश्चयम् ॥५-१०४-१॥
anarthē jātanirbandhaṁ parārthē lōbhamōhitam। anāryakēṣvabhirataṁ maraṇē kr̥taniścayam ॥5-104-1॥
[अनर्थे (anarthē) - in calamity; जातनिर्बन्धं (jātanirbandhaṁ) - become determined; परार्थे (parārthē) - for the sake of others; लोभमोहितम् (lōbhamōhitam) - deluded by greed; अनार्यकेषु (anāryakēṣu) - in unworthy acts; अभिरतम् (abhiratam) - finding pleasure; मरणे (maraṇē) - in death; कृतनिश्चयम् (kr̥taniścayam) - resolved;]
One who becomes resolute in disaster, is deluded by greed for the sake of others, takes pleasure in unworthy deeds, and is determined upon death. (5-104-1)
ज्ञातीनां दुःखकर्तारं बन्धूनां शोकवर्धनम्। सुहृदां क्लेशदातारं द्विषतां हर्षवर्धनम् ॥५-१०४-२॥
jñātīnāṁ duḥkhakartāraṁ bandhūnāṁ śōkavardhanam। suhr̥dāṁ klēśadātāraṁ dviṣatāṁ harṣavardhanam ॥5-104-2॥
[ज्ञातीनाम् (jñātīnām) - for family members; दुःखकर्तारम् (duḥkhakartāram) - bringer of sorrow; बन्धूनाम् (bandhūnām) - for relatives; शोकवर्धनम् (śōkavardhanam) - increaser of grief; सुहृदाम् (suhr̥dām) - for friends; क्लेशदातारम् (klēśadātāram) - giver of suffering; द्विषताम् (dviṣatām) - for enemies; हर्षवर्धनम् (harṣavardhanam) - increaser of joy;]
one who brings sorrow to his family, increases grief for his relatives, causes suffering to his friends, and increases the joy of his enemies (5-104-2)
कथं नैनं विमार्गस्थं वारयन्तीह बान्धवाः। सौहृदाद्वा सुहृत्स्निग्धो भगवान्वा पितामहः ॥५-१०४-३॥
kathaṁ nainaṁ vimārgasthaṁ vārayantīha bāndhavāḥ। sauhr̥dādvā suhr̥tsnigdhō bhagavānvā pitāmahaḥ ॥5-104-3॥
[कथम् (katham) - how; न (na) - not; एनम् (ēnam) - him; विमार्गस्थम् (vimārgastham) - who is on the wrong path; वारयन्ति (vārayanti) - do restrain; इह (iha) - here; बान्धवाः (bāndhavāḥ) - the relatives; सौहृदात् (sauhr̥dāt) - out of friendship; वा (vā) - or; सुहृत्-स्निग्धः (suhr̥t-snigdhaḥ) - the affectionate friend; भगवान् (bhagavān) - the lord; वा (vā) - or; पितामहः (pitāmahaḥ) - the grandsire;]
Why do not his relatives restrain him here, though he is on the wrong path? Either out of friendship, as affectionate friends, or as the revered grandsire? (5-104-3)
वैशम्पायन उवाच॥
vaiśampāyana uvāca॥
[वैशम्पायन उवाच (vaiśampāyana uvāca) - Vaiśampāyana said;]
Vaiśampāyana said:
उक्तं भगवता वाक्यमुक्तं भीष्मेण यत्क्षमम्। उक्तं बहुविधं चैव नारदेनापि तच्छृणु ॥५-१०४-४॥
uktaṁ bhagavatā vākyamuktaṁ bhīṣmēṇa yatkṣamam। uktaṁ bahuvidhaṁ caiva nāradēnāpi tacchr̥ṇu ॥5-104-4॥
[उक्तं (uktaṁ) - spoken; भगवता (bhagavatā) - by the venerable one; वाक्यम् (vākyam) - words; उक्तं (uktaṁ) - spoken; भीष्मेण (bhīṣmēṇa) - by Bhishma; यत् (yat) - what; क्षमम् (kṣamam) - was appropriate; उक्तं (uktaṁ) - spoken; बहुविधं (bahuvidhaṁ) - in many ways; च (ca) - and; एव (ēva) - also; नारदेन (nāradēna) - by Narada; अपि (api) - too; तत् (tat) - that; शृणु (śr̥ṇu) - listen;]
The words spoken by the venerable one, and what was spoken appropriately by Bhishma, and also what was spoken in many ways by Narada—listen to that. (5-104-4)
नारद उवाच॥
nārada uvāca॥
[नारद (nārada) - Nārada; उवाच (uvāca) - said;]
Nārada said:
दुर्लभो वै सुहृच्छ्रोता दुर्लभश्च हितः सुहृत्। तिष्ठते हि सुहृद्यत्र न बन्धुस्तत्र तिष्ठति ॥५-१०४-५॥
durlabhō vai suhr̥cchrōtā durlabhaśca hitaḥ suhr̥t। tiṣṭhatē hi suhr̥dyatra na bandhustatra tiṣṭhati ॥5-104-5॥
[दुर्लभः (durlabhaḥ) - hard to find; वै (vai) - indeed; सुहृत्-श्रोता (suhr̥t-śrōtā) - a friend who listens; दुर्लभः (durlabhaḥ) - hard to find; च (ca) - and; हितः (hitaḥ) - a well-wisher; सुहृत् (suhr̥t) - friend; तिष्ठते (tiṣṭhatē) - remains; हि (hi) - indeed; सुहृत्-यत्र (suhr̥t-yatra) - where there is a friend; न (na) - not; बन्धुः (bandhuḥ) - a kinsman; तत्र (tatra) - there; तिष्ठति (tiṣṭhati) - remains;]
A friend who listens is indeed hard to find, and a well-wishing friend is also rare. Wherever a friend is present, a kinsman will not remain there. (5-104-5)
श्रोतव्यमपि पश्यामि सुहृदां कुरुनन्दन। न कर्तव्यश्च निर्बन्धो निर्बन्धो हि सुदारुणः ॥५-१०४-६॥
śrōtavyamapi paśyāmi suhr̥dāṁ kurunandana। na kartavyaśca nirbandhō nirbandhō hi sudāruṇaḥ ॥5-104-6॥
[श्रोतव्यम् (śrōtavyam) - to be listened to; अपि (api) - indeed; पश्यामि (paśyāmi) - I see; सुहृदाम् (suhr̥dām) - for friends; कुरुनन्दन (kurunandana) - descendant of Kuru; न (na) - not; कर्तव्यः (kartavyaḥ) - to be made; च (ca) - and; निर्बन्धः (nirbandhaḥ) - insistence; निर्बन्धः (nirbandhaḥ) - insistence; हि (hi) - indeed; सुदारुणः (sudāruṇaḥ) - very harsh;]
O descendant of Kuru, I do see that one should listen to friends; but there should be no insistence, for insistence is truly very harsh. (5-104-6)
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम्। यथा निर्बन्धतः प्राप्तो गालवेन पराजयः ॥५-१०४-७॥
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam। yathā nirbandhataḥ prāptō gālavēna parājayaḥ ॥5-104-7॥
[अत्र अपि (atra api) - here also; उदाहरन्ति (udāharanti) - they recite; इमम् (imam) - this; इतिहासम् (itihāsam) - old story; पुरातनम् (purātanam) - ancient; यथा (yathā) - how; निर्बन्धतः (nirbandhataḥ) - because of insistence; प्राप्तः (prāptaḥ) - was incurred; गालवेन (gālavēna) - by Gālava; पराजयः (parājayaḥ) - defeat;]
Here too they recite this ancient story, how, because of insistence, Gālava incurred defeat. (5-104-7)
विश्वामित्रं तपस्यन्तं धर्मो जिज्ञासया पुरा। अभ्यगच्छत्स्वयं भूत्वा वसिष्ठो भगवानृषिः ॥५-१०४-८॥
viśvāmitraṁ tapasyantaṁ dharmō jijñāsayā purā। abhyagacchatsvayaṁ bhūtvā vasiṣṭhō bhagavānr̥ṣiḥ ॥5-104-8॥
[विश्वामित्रं (viśvāmitraṁ) - Viśvāmitra; तपस्यन्तं (tapasyantaṁ) - engaged in austerities; धर्मः (dharmaḥ) - Dharma; जिज्ञासया (jijñāsayā) - out of curiosity; पुरा (purā) - in the past; अभ्यगच्छत् (abhyagacchat) - approached; स्वयम् (svayam) - himself; भूत्वा (bhūtvā) - having become; वसिष्ठः (vasiṣṭhaḥ) - Vasiṣṭha; भगवान् ऋषिः (bhagavān r̥ṣiḥ) - the revered sage;]
Long ago, Dharma, moved by curiosity, approached Viśvāmitra, who was performing austerities, becoming himself the revered sage Vasiṣṭha. (5-104-8)
सप्तर्षीणामन्यतमं वेषमास्थाय भारत। बुभुक्षुः क्षुधितो राजन्नाश्रमं कौशिकस्य ह ॥५-१०४-९॥
saptarṣīṇāmanyatamaṁ vēṣamāsthāya bhārata। bubhukṣuḥ kṣudhitō rājannāśramaṁ kauśikasya ha ॥5-104-9॥
[सप्तर्षीणाम् (saptarṣīṇām) - the Seven Sages; अन्यतमं (anyatamaṁ) - one of; वेषम् (vēṣam) - appearance; आस्थाय (āsthāya) - assuming; भारत (bhārata) - O Bhārata; बुभुक्षुः (bubhukṣuḥ) - hungry; क्षुधितः (kṣudhitaḥ) - famished; राजन् (rājan) - O king; आश्रमं (āśramaṁ) - hermitage; कौशिकस्य (kauśikasya) - of Kauśika (Viśvāmitra); ह (ha) - indeed;]
O Bhārata, assuming the appearance of one of the Seven Sages, being hungry and famished, O king, he indeed went to the hermitage of Kauśika. (5-104-9)
विश्वामित्रोऽथ सम्भ्रान्तः श्रपयामास वै चरुम्। परमान्नस्य यत्नेन न च स प्रत्यपालयत् ॥५-१०४-१०॥
viśvāmitrō’tha sambhrāntaḥ śrapayāmāsa vai carum। paramānnasya yatnēna na ca sa pratyapālayat ॥5-104-10॥
[विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; अथ (atha) - then; सम्भ्रान्तः (sambhrāntaḥ) - disturbed; श्रपयामास (śrapayāmāsa) - cooked; वै (vai) - indeed; चरुम् (carum) - the sacrificial gruel; परमान्नस्य (paramānnasya) - of excellent rice food; यत्नेन (yatnēna) - with effort; न (na) - not; च (ca) - and; सः (saḥ) - he; प्रत्यपालयत् (pratyapālayat) - waited;]
Then Viśvāmitra, disturbed, cooked the sacrificial gruel—an excellent rice dish—with effort, and he did not wait. (5-104-10)
अन्नं तेन यदा भुक्तमन्यैर्दत्तं तपस्विभिः। अथ गृह्यान्नमत्युष्णं विश्वामित्रोऽभ्युपागमत् ॥५-१०४-११॥
annaṁ tēna yadā bhuktamanyairdattaṁ tapasvibhiḥ। atha gr̥hyānnamatyuṣṇaṁ viśvāmitrō’bhyupāgamat ॥5-104-11॥
[अन्नं (annaṁ) - food; तेन (tēna) - by him; यदा (yadā) - when; भुक्तम् (bhuktam) - had been eaten; अन्यैः (anyaiḥ) - by others; दत्तम् (dattam) - offered; तपस्विभिः (tapasvibhiḥ) - by the ascetics; अथ (atha) - then; गृह्य (gr̥hya) - taking; अन्नम् (annam) - the food; अति-उष्णम् (ati-uṣṇam) - very hot; विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; अभ्युपागमत् (abhyupāgamat) - approached;]
When the food offered by the ascetics had been eaten by him and others, then Viśvāmitra approached, taking the very hot food. (5-104-11)
भुक्तं मे तिष्ठ तावत्त्वमित्युक्त्वा भगवान्ययौ। विश्वामित्रस्ततो राजन्स्थित एव महाद्युतिः ॥५-१०४-१२॥
bhuktaṁ mē tiṣṭha tāvattvamityuktvā bhagavānyayau। viśvāmitrastatō rājansthita ēva mahādyutiḥ ॥5-104-12॥
[भुक्तं (bhuktaṁ) - eaten; मे (mē) - by me; तिष्ठ (tiṣṭha) - remain; तावत् (tāvat) - for a moment; त्वम् (tvam) - you; इति (iti) - thus; उक्त्वा (uktvā) - having said; भगवान् (bhagavān) - the venerable one; ययौ (yayau) - departed; विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; ततः (tataḥ) - thereafter; राजन् (rājan) - O King; स्थितः (sthitaḥ) - remained; एव (ēva) - there; महाद्युतिः (mahādyutiḥ) - of great radiance;]
Having said, "I have eaten. You, remain here for a moment," the venerable one departed. Thereafter, Viśvāmitra, O King, of great radiance, remained there. (5-104-12)
भक्तं प्रगृह्य मूर्ध्ना तद्बाहुभ्यां पार्श्वतोऽगमत्। स्थितः स्थाणुरिवाभ्याशे निश्चेष्टो मारुताशनः ॥५-१०४-१३॥
bhaktaṁ pragr̥hya mūrdhnā tadbāhubhyāṁ pārśvatō’gamat। sthitaḥ sthāṇurivābhyāśē niścēṣṭō mārutāśanaḥ ॥5-104-13॥
[भक्तं प्रगृह्य (bhaktaṁ pragr̥hya) - taking the food; मूर्ध्ना तद् (mūrdhnā tad) - on his head; बाहुभ्यां पार्श्वतः अगमत् (bāhubhyāṁ pārśvataḥ agamat) - moving it at his side with his arms; स्थितः स्थाणुः इव अभ्याशे (sthitaḥ sthāṇuḥ iva abhyāśē) - standing motionless like a pillar nearby; निश्चेष्टः मारुताशनः (niścēṣṭaḥ mārutāśanaḥ) - the wind-eating ascetic stood unmoving;]
Taking the food and carrying it at his side with his arms and on his head, the wind-eating ascetic stood nearby without moving, like a pillar. (5-104-13)
तस्य शुश्रूषणे यत्नमकरोद्गालवो मुनिः। गौरवाद्बहुमानाच्च हार्देन प्रियकाम्यया ॥५-१०४-१४॥
tasya śuśrūṣaṇē yatnamakarōdgālavō muniḥ। gauravādbahumānācca hārdēna priyakāmyayā ॥5-104-14॥
[तस्य (tasya) - for him; शुश्रूषणे (śuśrūṣaṇē) - in service; यत्नम् (yatnam) - effort; अकरोत् (akarōt) - he made; गालवः (gālavaḥ) - Gālava; मुनिः (muniḥ) - the sage; गौरवान् (gauravān) - out of respect; बहुमानात् (bahumānāt) - out of esteem; च (ca) - and; हार्देन (hārdēna) - from the heart; प्रियकाम्यया (priyakāmyayā) - with the desire to please;]
The sage Gālava made an effort to serve him, out of respect, esteem, heartfelt affection, and a desire to please. (5-104-14)
अथ वर्षशते पूर्णे धर्मः पुनरुपागमत्। वासिष्ठं वेषमास्थाय कौशिकं भोजनेप्सया ॥५-१०४-१५॥
atha varṣaśatē pūrṇē dharmaḥ punarupāgamat। vāsiṣṭhaṁ vēṣamāsthāya kauśikaṁ bhōjanēpsayā ॥5-104-15॥
[अथ (atha) - then; वर्षशते (varṣaśatē) - after a hundred years; पूर्णे (pūrṇē) - were completed; धर्मः (dharmaḥ) - Dharma; पुनः (punaḥ) - again; उपागमत् (upāgamat) - came; वासिष्ठं (vāsiṣṭhaṁ) - the Vasiṣṭha; वेषम् (vēṣam) - appearance; आस्थाय (āsthāya) - assuming; कौशिकं (kauśikaṁ) - to Kauśika; भोजन-इप्सया (bhōjana-ipsayā) - desiring food;]
Then, after a hundred years had passed, Dharma came again, assuming the appearance of a Vasiṣṭha, to Kauśika, desiring food. (5-104-15)
स दृष्ट्वा शिरसा भक्तं ध्रियमाणं महर्षिणा। तिष्ठता वायुभक्षेण विश्वामित्रेण धीमता ॥५-१०४-१६॥
sa dr̥ṣṭvā śirasā bhaktaṁ dhriyamāṇaṁ maharṣiṇā। tiṣṭhatā vāyubhakṣēṇa viśvāmitrēṇa dhīmatā ॥5-104-16॥
[सः (saḥ) - he; दृष्ट्वा (dr̥ṣṭvā) - seeing; शिरसा (śirasā) - with his head; भक्तम् (bhaktam) - food; ध्रियमाणम् (dhriyamāṇam) - being held; महर्षिणा (maharṣiṇā) - by the great sage; तिष्ठता (tiṣṭhatā) - standing; वायुभक्षेण (vāyubhakṣēṇa) - who subsisted on air; विश्वामित्रेण (viśvāmitrēṇa) - by Viśvāmitra; धीमता (dhīmatā) - the wise;]
He saw that wise Viśvāmitra, who lived on air and was standing, with food being held in his hands by the great sage bowed in respect. (5-104-16)
प्रतिगृह्य ततो धर्मस्तथैवोष्णं तथा नवम्। भुक्त्वा प्रीतोऽस्मि विप्रर्षे तमुक्त्वा स मुनिर्गतः ॥५-१०४-१७॥
pratigr̥hya tatō dharmastathaivōṣṇaṁ tathā navam। bhuktvā prītō’smi viprarṣē tamuktvā sa munirgataḥ ॥5-104-17॥
[प्रतिगृह्य (pratigr̥hya) - having accepted; ततः (tataḥ) - then; धर्मः (dharmaḥ) - Dharma; तथा एव (tathā ēva) - likewise; ऊष्णम् (ūṣṇam) - hot food; तथा (tathā) - and also; नवम् (navam) - fresh food; भुक्त्वा (bhuktvā) - having eaten; प्रीतः (prītaḥ) - satisfied; अस्मि (asmi) - I am; विप्रर्षे (viprarṣē) - O best of Brahmins; तम् उक्त्वा (tam uktvā) - having said this to him; सः मुनिः (saḥ muniḥ) - that sage; गतः (gataḥ) - departed;]
Having accepted from him in the same way the hot food and the fresh food, and having eaten, Dharma said, 'I am satisfied, O best of Brahmins,' and, saying this to him, that sage departed. (5-104-17)
क्षत्रभावादपगतो ब्राह्मणत्वमुपागतः। धर्मस्य वचनात्प्रीतो विश्वामित्रस्तदाभवत् ॥५-१०४-१८॥
kṣatrabhāvādapagatō brāhmaṇatvamupāgataḥ। dharmasya vacanātprītō viśvāmitrastadābhavat ॥5-104-18॥
[क्षत्रभावात् (kṣatrabhāvāt) - from the state of being a kṣatriya; अपगतः (apagataḥ) - having departed; ब्राह्मणत्वम् (brāhmaṇatvam) - brahminhood; उपागतः (upāgataḥ) - attained; धर्मस्य वचनात् (dharmasya vacanāt) - by Dharma's instruction; प्रीतः (prītaḥ) - pleased; विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; तदा (tadā) - then; अभवत् (abhavat) - became;]
Having abandoned his kṣatriya status and attained brahminhood, Viśvāmitra then, pleased by Dharma's instruction, became so. (5-104-18)
विश्वामित्रस्तु शिष्यस्य गालवस्य तपस्विनः। शुश्रूषया च भक्त्या च प्रीतिमानित्युवाच तम् । अनुज्ञातो मया वत्स यथेष्टं गच्छ गालव ॥५-१०४-१९॥
viśvāmitrastu śiṣyasya gālavasya tapasvinaḥ। śuśrūṣayā ca bhaktyā ca prītimānityuvāca tam । anujñātō mayā vatsa yathēṣṭaṁ gaccha gālava ॥5-104-19॥
[विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; तु (tu) - but; शिष्यस्य (śiṣyasya) - to his disciple; गालवस्य (gālavasya) - Gālava; तपस्विनः (tapasvinaḥ) - ascetic; शुश्रूषया (śuśrūṣayā) - by attentiveness; च (ca) - and; भक्त्या (bhaktyā) - with devotion; च (ca) - and; प्रीतिमान् (prītimān) - well-pleased; इति (iti) - thus; उवाच (uvāca) - said; तम् (tam) - to him; अनुज्ञातः (anujñātaḥ) - permitted; मया (mayā) - by me; वत्स (vatsa) - dear child; यथेष्टम् (yathēṣṭam) - as you wish; गच्छ (gaccha) - go; गालव (gālava) - O Gālava;]
But Viśvāmitra, pleased with his ascetic disciple Gālava for his attentive service and devotion, said to him, "My dear child, you have my permission—go wherever you wish, O Gālava." (5-104-19)
इत्युक्तः प्रत्युवाचेदं गालवो मुनिसत्तमम्। प्रीतो मधुरया वाचा विश्वामित्रं महाद्युतिम् ॥५-१०४-२०॥
ityuktaḥ pratyuvācēdaṁ gālavō munisattamam। prītō madhurayā vācā viśvāmitraṁ mahādyutim ॥5-104-20॥
[इति उक्तः (iti uktaḥ) - thus addressed; प्रत्युवाच (pratyuvāca) - replied; इदं (idaṁ) - this; गालवः (gālavaḥ) - Gālava; मुनिसत्तमम् (munisattamam) - to the most exalted sage; प्रीतः (prītaḥ) - with satisfaction; मधुरया वाचा (madhurayā vācā) - with sweet words; विश्वामित्रम् (viśvāmitram) - to Viśvāmitra; महाद्युतिम् (mahādyutim) - the greatly radiant;]
Thus addressed, Gālava, pleased, replied with sweet words to the greatly radiant Viśvāmitra, the most exalted sage. (5-104-20)
दक्षिणां कां प्रयच्छामि भवते गुरुकर्मणि। दक्षिणाभिरुपेतं हि कर्म सिध्यति मानवम् ॥५-१०४-२१॥
dakṣiṇāṁ kāṁ prayacchāmi bhavatē gurukarmaṇi। dakṣiṇābhirupētaṁ hi karma sidhyati mānavam ॥5-104-21॥
[दक्षिणां (dakṣiṇāṁ) - a fee; कां (kāṁ) - which; प्रयच्छामि (prayacchāmi) - shall I give; भवते (bhavatē) - to you; गुरुकर्मणि (gurukarmaṇi) - for the act of a teacher; दक्षिणाभिः (dakṣiṇābhiḥ) - with fees; उपेतं (upētaṁ) - accompanied; हि (hi) - indeed; कर्म (karma) - an act; सिध्यति (sidhyati) - succeeds; मानवम् (mānavam) - human;]
What sort of fee should I give you for your service as guru? For a human act succeeds only when accompanied by a proper fee. (5-104-21)
दक्षिणानां हि सृष्टानामपवर्गेण भुज्यते। स्वर्गे क्रतुफलं सद्भिर्दक्षिणा शान्तिरुच्यते । किमाहरामि गुर्वर्थं ब्रवीतु भगवानिति ॥५-१०४-२२॥
dakṣiṇānāṁ hi sr̥ṣṭānāmapavargēṇa bhujyatē। svargē kratuphalaṁ sadbhirdakṣiṇā śāntirucyatē । kimāharāmi gurvarthaṁ bravītu bhagavāniti ॥5-104-22॥
[दक्षिणानां (dakṣiṇānāṁ) - of the gifts; हि (hi) - indeed; सृष्टानाम् (sr̥ṣṭānām) - that are given; अपवर्गेण (apavargēṇa) - with liberation; भुज्यते (bhujyatē) - is enjoyed; स्वर्गे (svargē) - in heaven; क्रतुफलम् (kratuphalam) - the fruit of the sacrifice; सद्भिः (sadbhiḥ) - by the good; दक्षिणा (dakṣiṇā) - the gift; शान्ति (śānti) - is peace; उच्यते (ucyatē) - is said; किम् (kim) - what; आहरामि (āharāmi) - shall I bring; गुर्वर्थम् (gurvartham) - for the preceptor; ब्रवीतु (bravītu) - let him say; भगवान् (bhagavān) - O Revered One; इति (iti) - thus;]
For it is with liberation that the gifts, once given, are enjoyed; in heaven, the fruit of sacrifice is, by the good, said to be the gift—peace. What shall I bring for the preceptor? Let the Revered One speak thus. (5-104-22)
जानमानस्तु भगवाञ्जितः शुश्रूषणेन च। विश्वामित्रस्तमसकृद्गच्छ गच्छेत्यचोदयत् ॥५-१०४-२३॥
jānamānastu bhagavāñjitaḥ śuśrūṣaṇēna ca। viśvāmitrastamasakr̥dgaccha gacchētyacōdayat ॥5-104-23॥
[जानमान (jānamāna) - knowing his intent; अस्तु (astu) - let it be so; भगवाञ् (bhagavāñ) - the venerable one; जितः (jitaḥ) - having been won over; शुश्रूषणेन (śuśrūṣaṇēna) - by service; च (ca) - and; विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; तम् (tam) - him; असकृत् (asakr̥t) - repeatedly; गच्छ गच्छ (gaccha gaccha) - go, go; इति (iti) - thus; अचोदयत् (acōdayat) - urged;]
Knowing his intent, the venerable one, having been won over by his service, Viśvāmitra repeatedly urged him, "Go, go." (5-104-23)
असकृद्गच्छ गच्छेति विश्वामित्रेण भाषितः। किं ददानीति बहुशो गालवः प्रत्यभाषत ॥५-१०४-२४॥
asakr̥dgaccha gacchēti viśvāmitrēṇa bhāṣitaḥ। kiṁ dadānīti bahuśō gālavaḥ pratyabhāṣata ॥5-104-24॥
[असकृत् (asakr̥t) - repeatedly; गच्छ गच्छ (gaccha gaccha) - go go; इति (iti) - saying; विश्वामित्रेण (viśvāmitrēṇa) - by Viśvāmitra; भाषितः (bhāṣitaḥ) - addressed; किं (kiṁ) - what; ददानी (dadānī) - shall I give; इति (iti) - saying; बहुशः (bahuśaḥ) - many times; गालवः (gālavaḥ) - Gālava; प्रत्यभाषत् (pratyabhāṣat) - replied;]
Though repeatedly told by Viśvāmitra, "Go, go," Gālava often replied, "What shall I give you?" (5-104-24)
निर्बन्धतस्तु बहुशो गालवस्य तपस्विनः। किञ्चिदागतसंरम्भो विश्वामित्रोऽब्रवीदिदम् ॥५-१०४-२५॥
nirbandhatastu bahuśō gālavasya tapasvinaḥ। kiñcidāgatasaṁrambhō viśvāmitrō’bravīdidam ॥5-104-25॥
[निर्बन्धतः (nirbandhataḥ) - due to insistence; तु (tu) - but; बहुशः (bahuśaḥ) - repeatedly; गालवस्य (gālavasya) - of Gālava; तपस्विनः (tapasvinaḥ) - the ascetic; किञ्चित् (kiñcit) - somewhat; आगत (āgata) - arisen; संरम्भः (saṁrambhaḥ) - irritation; विश्वामित्रः (viśvāmitraḥ) - Viśvāmitra; अब्रवीत् (abravīt) - said; इदम् (idam) - this;]
But after Gālava the ascetic persisted many times, Viśvāmitra, becoming somewhat irritated, said this: (5-104-25)
एकतःश्यामकर्णानां शतान्यष्टौ ददस्व मे। हयानां चन्द्रशुभ्राणां गच्छ गालव माचिरम् ॥५-१०४-२६॥
ēkataḥśyāmakarṇānāṁ śatānyaṣṭau dadasva mē। hayānāṁ candraśubhrāṇāṁ gaccha gālava māciram ॥5-104-26॥
[एकतःश्यामकर्णानाम् (ēkataḥśyāmakarṇānām) - of one kind, dark-eared; शतानि अष्टौ (śatāni aṣṭau) - eight hundred; ददस्व (dadasva) - give; मे (mē) - to me; हयानाम् (hayānām) - horses; चन्द्रशुभ्राणाम् (candraśubhrāṇām) - moon-white; गच्छ (gaccha) - go; गालव (gālava) - Gālava; मा चिरम् (mā ciram) - do not delay;]
Give me eight hundred dark-eared horses of one kind, moon-white in color. Go, Gālava, do not delay. (5-104-26)